Jag förslog att jag och Nalle skulle byta namn till Zoe och Zed, men aldrig har jag känt mig mer som en kackerlacka än just då. Ingen respons. Ice cold ignorance.

För övrigt har jag druckit kaffe på balkongen inlindad i mitt fettotäcke och haft devil boots på mig och lyssnat på ett mobilsamtal.

För det första så märks det tydligt vilka människor som har 0kr/min-till-folk-med-samma-abonnemang-abonnemang, och vilka som har hutlösa priser. De som ringer och vet om att allting är skitdyrt under dessa millisekunder tar sig inte tid att prata om gardiner eller använda meningslösa "hum..." eller "öhhh", eller skratta överdrivet artigt åt någons dåliga skämt.

För det andra: Vad är grejen med den här "ropa hem korna över nejden"-volymen som folk lägger sig till med när de pratar i sina tunna telefoner? Jag förstår inte. Ifall jag ägt typ Comviq eller Telenor hade jag höjt minutpriset per decibelskiftning uppåt i talvolym.

Dessutom hade alla "ööööh" "eeeh", "hum...", "skojjar du eller - så långa gardiner i det lilla fönstret HAHAHA" gett en betydligt saftigare räkning.

Jag fick lite Rock am Ring-flashbacks nyss, när jag kikade på lite bilder som jag har på datorn. Att vakna och se att någon stulit vattnet, men inte ölen, ur vår ölhink. Vem stal Rock am Ring, hallå eller? "All my friends are dead" är mitt minnes-soundtrack till den veckan. En jävla klassiker, ååååh! Tillbaka NU! Skithögar.

Dagens roliga är utan tvekan den halvtimmen jag var med Daniel vid Alevallen. Jag, Daniel och en bergsprängare (som faktiskt fungerar) plus en Turbonegroskiva, en megafon och en konsumerad Jack Daniel's. Tränaren eller domaren eller vem fan det var började skrika på oss, tror vi, för det var inte direkt som att vi hörde någonting när Hank skrek "I got erection" över halva Halmstad. Det var en fin stund.

För övrigt så var det inte jag som drack JD, det var enbart Daniel. Hursomhelst var det något av det mest värdelösa jag gjort på länge, och det var fint som fan. Lät för jävligt också. Ah. Fantasi.

AAAAAH
Nysa!

Idag är en sån klassisk söndag som jag har lust att umgås med min pappa på. Söndagar i sig är mest utmattande, och hur man än gör så kan man inte lära sig någonting om någonting på en söndag. Så söndagar är Djävulens dag, och hela sabbatskonceptet ligger hos oss alla, undermedvetet, då vilken person man än frågar hatar söndagar för att de inte gör någonting. De bara finns och är.

Till och med måndagar är mer givande.

Det är måndag imorgon, tanken är att jag ska ha psykologi sådär skittidigt, vilket jag verkligen inte vill, eftersom Nalle är sjuk på allvar och jag blir då fast med den hjärndöda massan ensam, för andra gången i rad. Det är ingenting jag kan hantera. I'll blow.